ifsixwasnine

Världen är så annorlunda nu, jag ser inte mig själv längre som den jag var. Det finns inget slut på den här längtan efter något annat, samtidigt som jag inte har en aning om vad det är jag strävar efter.
Det brinner i mig, glöder, river, gnager.. och jag förstår inte hur jag ska få stopp på det.
Vill klara det själv, finna lösningen på mitt eget sätt och gå min egna väg, vi får se om jag har det i mig.

Sjukt trött på era förortsproblem, kalla mig okänslig men det finns större saker än det du tror är det värsta som kan hända dig.

Spare me the drama

Att ta såkallade 'vuxna' beslut är svårt. Beslut rörande pengar, jobb, utbildning och kärlek. För mig känns det ändå som att man kan bestämma över allt utom kärleksbiten, man ska inte behöva kämpa för kärlek.. kärlek ska göra dig lycklig, annars är det inte kärlek. När du står där på bristningsgränsen så fråga dig själv om det är värt det. Livet är för kort för att ägna tid åt saker som inte gör dig lycklig, står ju ganska självklart egentligen men hur många går inte till ett jobb som dom är missnöjda med? Går hem till en partner som dom egentligen skulle vara lyckligare utan? Går och drömmer om att få komma bort men tar aldrig steget? Svaret är FÖR många, gör något damn it!

För kärleken ska få dig att känna...
There's so much craziness, surrounding me
There's so much going on, it gets hard to breathe
When all my faith has gone, you bring it back to me
You make it real for me
When I'm not sure of, my priorities
When I've lost site of, where I'm meant to be
Like holy water, washing over me
You make it real for me And I'm running to you baby
You are the only one who saved me
That's why I've been missing you lately

Cause you make it real for me
When my head is strong, but my heart is weak I'm full of arrogance, and uncertainty
But I can find the words, you teach my heart to speak
You make it real for meee, yeaaa And I'm running to you baby
Cause you are the only one who saved me
That's why I've been missing you lately

Cause you make it real for me 
Everybody's talking in words I don't understand
You got to be the only one Who knows just who I am
Your shinin in the distance I hope I can make it through
Cause the only place That I want to be Is right back home with you
I guess there's so much more I have to learn
But if you're here with me I know which way to turn
You always give me somewhere, Somewhere I can learn
You make it real for me And I'm running to you baby
Cause you are the only one who saved me
That's why I've been missing you lately
Cause you make it real for me
You make it real for me

Den här bloggen börjar bli ganska blödig känner jag, gillar inte det. Händer iofs inte så mycket överhuvudtaget här men ska väl försöka bli lite mer aktiv.

Just nu saknar jag Kenya väldigt mycket, det går i vågor. Mamma Cherryl ringde mig igår från skönhetssalongen och sa att hon saknade mig, det gjorde mig så glad. Saknar lilla John med, känns som jag lämnade honom så hastigt där på barnhemmet.

Ännu en gång, tack mina underbara vänner för att ni finns och är lika dumspontana som mig. Jag älskar er!

Ibland vill man bara skriva, fast man vet inte vilka ord som vill ut. Det är sånt tryck inom mig och jag vet inte hur jag ska få ut det, vad jag ska göra för att få bort den där känslan. Kan inte ens identifiera vad jag känner och vad jag bör göra? Jag måste hitta tillbaks till mig själv igen, där jag nånstans är trygg och kan lita på mig själv och klara mig själv, om det någonsin ens vart så.

Vill tacka mina vänner som frågar mig varje dag hur jag mår... det värmer!

This heavy, reluctant love for money and possessions is disappering more and more every day, as the love for life is growing stronger and fills up my soul.  Falling, rising, falling, rising, falling, rising.

Hey

Jag har helt seriöst trott att det vart september i ungefär en vecka nu. Trodde även att det var fredag idag, mitt tidsperspektiv är relativt fd up. Den svenska vardagen börjar kännas lättare (iaf mindre tung) och jag har kommit igång ganska bra på jobbet nu. Förvirringen kvarstår givetvis men jag har på något sätt accepterat den.

Imorgon kommer mäklaren och ska kika på vår lägenhet. Vi har alltså bestämt oss för att sälja den, hoppas det går snabbt. Vart man ska ta vägen sen är en annan fråga...

Peace

Ord.

Jag försöker skriva, jag försöker tänka och sortera allt som finns där inne men det verkar hopplöst. Det kommer nog en dag i allas liv där man inser att det finns så mycket mer... och den dagen har nog kommit till mig. Hur man tar sig vidare efter den insikten har jag ingen aning om dock. Jag minns hur det kändes, det kommer tillbaka till mig ibland. Jag trodde aldrig att allt kunde gå så snabbt, känslan som vägrar försvinna.

Mitt "Sverige-liv" kommer tillbaka till mig mer och mer dock men jag har ingen aning om hur jag ska hantera det. Panik-känslorna väller över mig och det blir mest tafatta försök till att passa in.

Jag har så mycket att säga men vet inte vem jag vill säga det till eller hur det ska formuleras, ha tålamod med mig.

Jag behöver verkligen ventilera, men jag vet inte hur. Jag behöver säga så mycket och förklara för att jag själv ska förstå vad som hänt inom mig den senaste månaden. Orden vill rinna ur mig samtidigt som något säger mig att vänta tills det värsta har lagt sig. Den värsta längtan, saknaden och viljan.
Det känns som att det finns så mycket mer nu än innan, jag ser inte världen på samma sätt.

Längtan

Inatt sov jag med två duntäcken, TVÅ! Jag frös dock fortfarande samtidigt som jag hela natten förbannade Sverige och detta vita skit som ligger överallt och skrattar åt mig. Jag hade mycket hellre legat i sängen på Kenda's i Mtwapa med ett tunt lakan över mig och myggnätet runt sängen. Vid den här tiden hade vi nog vart på väg till beachen och spelat fotboll med ungarna eller bara chillat i solen. Ikväll hade vi nog stuckit till Kenda's och dansat ihjäl oss men istället sitter jag här för att snart åka till jobbet.

Jag gör allt på automatik just nu för att inte få mer panik än vad jag redan har.

Verkligen inte hemma, vet inte var jag är men hemma känner jag inte att jag är i alla fall. Ge mig några dagar att falla tillbaka.

Yo!

Ops, rakade bli kvar  Mombasa i nagra dagar till, aker till Nakuru idag istallet... sa det kan ga! I sondags nar vi egentligen skulle ha akt hem kom vi pa att vi alskade Mombasa sa vi bokade om vara tagbiljetter och fixade ett billigt boende i Mtwapa. Nu sitter man har igen och ska ta avsked pa riktigt, kommer sakna dig stranden.

Jag har 27 myggbett pa mina ben, tackar fan for min Malariamedicin.

Nu ar det bara lite over en vecka kvar sen kommer jag hem till kalla kalla kalla Sverige, kanns inte frestande overhuvudtaget... forutom alla jag saknar forstas, men landet kan jag garna va utan.

Vi hors!

Hej kalla Sverige!

Det ar med ett tungt hjarta jag spenderar den sista hela dagen i Mombasa, imorgon tar vi taget till Nakuru for att aka till barnhemmet. Kanns ju givetvis jattekul det med men kusten har vunnit mitt hjarta.

Idag har vi mutat en polis, korruption pa sin hogsta niva. Dom skulle gripa en kompis for att han inte hade uniformen pa sig pa stranden (locals far inte vara pa stranden om dom inte jobbar, inte ens for att roa sig) efter mycket om och men fick vi muta dem med ca 50 svenska kr for att inte arrestera honom. Hade blivit ca 3 dagars arrest och borgen om dom tagit in honom. En annan kille blev gripen for att han hade pa sig en troja med militarmonster,  3 dagar i arresten plus borgen. Helt sjukt verkligen. Jaja, ngn gang ska man val muta en polis med.

Kopt ett par skitsnygga sandaler, helt costummade for mina fotter for bara ca 120 kr. Igar var vi i Mtwapa och dansade lite, det var skitkul.

Btw sa ar det ungefar 32 grader idag med en luftfuktighet pa 58%.

Puss och kram!